"...noone can save me the damage is done.."

Jag är skadad. Kommer få men för resten av livet.

Från början märks det nästan inte. Man är nybörjare och lite ovan. Man gör det inte så ofta och man tycker att man har kontroll över det hela. "Jag kan sluta när jag vill".

Eftersom tiden går känner man suget allt oftare. Det kan komma när man minst anar det.

Tillslut har man blivit beroende. Det är allt man tänker på. Du kan knappt ha en normal konversation med dina vänner. Tanken dyker upp hela tiden. Man ligger vaken om kvällarna och tänker på det innan man ska somna....

Man har drabbats av den ökända... Bloggskadan.

Nästan alla har en blogg. Och alla vill att just deras blogg ska vara bra och rolig så att andra vill läsa den. Detta leder till en oerhörd konkurans.
Det blir allt vanligare att man hör uttryck som "Det borde du skriva i din blogg" eller "Det tror jag att jag ska blogga om". Detta leder till stora sociala problem.

Det här är dock inte den enda i sitt slag. Även "Bilddagboksskadan" har brett ut sig över vårt avlånga land och hotar människans sociala liv.
Denna lider jag svårt av, men det går bara inte att sluta! Kameran finns med mig var jag än går och jag ursäktar varje onödig bild med "jag har bilddagbok". Vilket är en usel ursäkt...

Hur kommer detta sluta? :o Kommer vi i framtiden behöva speciella avdelningar på psyksjukhusen för blogg- och bilddagboksskadade människor? (Någon som slogs av tanken "Det kanske jag ska skriva om i min blogg?" Illa illa i så fall...)

Who knows... nu har jag iaf fått iväg mitt blogginlägg och stillat begäret för en stund...

Over and out!

Skriv något gulligt ;p
Postat av: Louise

Mycket
bra skrivet. Folk behöver få veta om dessa moderna sjukdomar!

2007-08-26 @ 13:51:20
URL: http://ellet.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0