Det börjar med slutet...
Så var det slut. Tio år av slitande. Kan fortfarande inte förstå...
I fredags var det skolavslutning. Nionde klass. Var tog alla dessa år vägen?
Jag har väntat på den dagen i flera år och nu... nu är den över. Naturligtvis är jag jätteglad, men jag känner även en enorm tomhet. Vasa real har utgjort en så stor del av mitt liv de senaste fyra åren, och nu ska jag aldrig mer gå dit.
Aldrig mer gå ner i tunnelbanan på morgonen och åka till Odenplan. Aldrig mer sitta på bänkarna i korridorerna. Aldrig mer ha lektioner. Aldrig mer gå ner i matsalen för att det är det varmaste stället på vintern. Aldrig mer Kastanjens dag. Aldrig mer snöbollskrigen i Vasaparken när den första snön kommit. Aldrig mer vara i omklädningsrummen. Aldrig mer gå upp för de oändliga trapporna. Aldrig mer...
Jag hatar de orden. Hatar avsked. Varför måste allting ha ett slut?? (Utom pannkakan då ;p)
"Allting har en ände, korven den har två, pannkakan den har ingen, men den går åt ändå!"
(Dummare ramsa får man leta efter.... Om ALLTING har en ände hur kommer det då sig att Pannkakan inte har någon?!)
Det var längesen jag grät så mycket som i fredags. Tårarna ville aldrig sluta rinna. De rann för allt. För alla vänner, för alla de som jag vet att jag aldrig kommer träffa igen, för lärarna, för alla minnen, för klassen... Klassen. Våran minst sagt brokiga klass. Från början hatade jag dem, men såhär mot slutet kom jag faktiskt att gilla dem. De är charmiga... på sitt sätt. Det är nog sant som man brukar säga; att man kan lära sig att tycka om allt...
Det tog bara fyra år...
Men nu är det Sommarlov! Och jag ska låta mig själv va ledig och koppla av (vilket mina lärare var mycket noga med att påpeka...:s)
Om två veckor åker vi till Grekland! Längtar jättejättejättejättejättejättemycket!! <3<3<3
För det här....
...är bara Början!
I fredags var det skolavslutning. Nionde klass. Var tog alla dessa år vägen?
Jag har väntat på den dagen i flera år och nu... nu är den över. Naturligtvis är jag jätteglad, men jag känner även en enorm tomhet. Vasa real har utgjort en så stor del av mitt liv de senaste fyra åren, och nu ska jag aldrig mer gå dit.
Aldrig mer gå ner i tunnelbanan på morgonen och åka till Odenplan. Aldrig mer sitta på bänkarna i korridorerna. Aldrig mer ha lektioner. Aldrig mer gå ner i matsalen för att det är det varmaste stället på vintern. Aldrig mer Kastanjens dag. Aldrig mer snöbollskrigen i Vasaparken när den första snön kommit. Aldrig mer vara i omklädningsrummen. Aldrig mer gå upp för de oändliga trapporna. Aldrig mer...
Jag hatar de orden. Hatar avsked. Varför måste allting ha ett slut?? (Utom pannkakan då ;p)
"Allting har en ände, korven den har två, pannkakan den har ingen, men den går åt ändå!"
(Dummare ramsa får man leta efter.... Om ALLTING har en ände hur kommer det då sig att Pannkakan inte har någon?!)
Det var längesen jag grät så mycket som i fredags. Tårarna ville aldrig sluta rinna. De rann för allt. För alla vänner, för alla de som jag vet att jag aldrig kommer träffa igen, för lärarna, för alla minnen, för klassen... Klassen. Våran minst sagt brokiga klass. Från början hatade jag dem, men såhär mot slutet kom jag faktiskt att gilla dem. De är charmiga... på sitt sätt. Det är nog sant som man brukar säga; att man kan lära sig att tycka om allt...
Det tog bara fyra år...
Men nu är det Sommarlov! Och jag ska låta mig själv va ledig och koppla av (vilket mina lärare var mycket noga med att påpeka...:s)
Om två veckor åker vi till Grekland! Längtar jättejättejättejättejättejättemycket!! <3<3<3
För det här....
...är bara Början!
Skriv något gulligt ;p
Postat av: Louise
Svar: Vadåra? Hur ska ja annars skriva?
Om inlägget: Gillar slutet (eller början)! :)
Postat av: Anna
Jag klarade mig fån skolavslutningen utan en endaste liten tår. Har lättre för att gråta över tknadefilmer, sådär på att gråta till andra filmer... men avsked ta jag rätt lät på och går vidare med. Är det inte häärligt då det äntligen tar slut och man kan drömma vidare?! Ja saknar en egen blogg.. ska skafa en tror jag.... jag var så korkad som avslutae shrimp.blogg.se hur kundejag?! bääästa adressen.... jaja, ibland har jag nog för lätt för tt avsluta saker ;) haha
Trackback
